Nationalnyckelns illustrationer
- några tankar från ett pedagogisk-psykologiskt perspektiv

Eva Ekeblad
augusti-oktober 2002
PM till Svenska Artprojektet

Innehåll

Bakgrund och syfte

I vårpropositionen 2001 gav regeringen i uppdrag till ArtDatabanken vid SLU i Uppsala att ta fram bestämningshandböcker över alla Sveriges 50 000 flercelliga arter. Hela projektet (Svenska artprojektet - The Swedish Taxonomy Initiative) beräknas ta 20 år och inkluderar en avsevärd upprustning av den taxonomiska infrastrukturen i Sverige. Projektet beräknas ta 20 år, och kommer att innefatta grundläggande taxonomiska utredningar av en mängd dåligt kända organismgrupper. Grundsyftet är dock av starkt allmänbildande och populariserande karaktär. Slutprodukten kommer att vara en serie bestämningshandböcker på svenska: "Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna".

Illustrationerna i Nationalnyckeln är självklart en högst strategisk aspekt av Svenska Artprojektet - och denna har också ägnats en hel del uppmärksamhet redan från starten, både skriftligen och genom konkreta arbetsinsatser. Vad jag kan göra som pedagog blir närmast att bekräfta värdet av Nationalnyckelprojektets uppsåt, spegla tillbaka det jag utifrån mitt pedagogisk-psykologiska perspektiv har uppfattat som väsentligt i projektet, och lägga till något av det jag själv har lärt mig genom att syssla med mina S-weeds

Jag utgår från att syftet med Nationalnyckeln är att befrämja kunskapen om de arter som utgör svensk flora och fauna, till fromma för den biologiska mångfaldens bevarande. Som pedagog ser jag projektets spännvidd, omfattande både vetenskapligt värdefulla kartläggningar och ett brett populariserande anslag, som ett verkligt fruktbart sätt att tackla problemet. Det gäller att bygga upp en kunskapsbas och presentationsformer, men också att göra detta på ett sätt som kommer att engagera det allmänna medvetandet i stort och vidga och förstärka den framtida rekryteringsbasen för alla tänkbara positioner i det nätverk av verksamheter, yrkesmässiga eller frivilliga, vetenskapliga eller praktiska, som vi behöver för att bevara artrikedomen i svenska marker. Nationalnyckeln kan göra oss alla litet mer medvetna om de levande varelser vi delar vår plats i världen med, mer entusiastiska för att lära känna dem, och i förlängningen mer villiga att offra något av vår bekvämlighet för deras skull.


Synpunkter i korthet

Först skulle det bli fem sidor. Men när texten växte ut till mer än tio sidor med enkelt radavstånd, och fortfarande vägrade att "sluta sig" på några av de viktigare tillväxtpunkterna, så bestämde jag mig för att dra ut en sammanfattning av det jag kommit fram till genom att skriva, och lägga den här i början istället för i slutet.

Sanningens skönhet - tanke och känsla

En summering:

Nationalnyckeln som produkt skall utformas som en klassiker, d.v.s.

  • den vänder sig samtidigt både till en bred och till en specialiserad publik
  • samma produkt skall uppfylla många funktioner, kunna användas för många olika syften
  • den kommer att användas i ett mycket långt tidsperspektiv
Svenska artprojektet står alltså inför uppgiften att utarbeta en strategi som håller att "växa i" under minst tjugo års produktionsarbete - en strategi också för den visuella utformningen av detta verk.

Jag tror att en kärnprincip för en sådan strategi är att förena tanke och känsla. (Huff, detta låter som valpropaganda - hur katten skriver man om allvarliga ting utan att hamna i klyschor?? - kanske kan man formulera något mer specifikt om denna sköna förening i Artprojektets specifika fall.) Projektet siktar på en fullödig kvalitet både faktamässigt, estetiskt och etiskt - sådant går ju inte till så att man glaserar fakta i efterskott med litet estetik och etik. Kvalitet producerar man genom att medvetet integrera aspekterna redan i produktionsarbetet, och jag tror att när produkten skall konkretiseras är integration av tanke och känsla - fakta och stämning - en fruktbar ledprincip för det medvetna skapandet av ett visuellt uttryck som "säljer" biologisk mångfald både på kort sikt och på lång sikt. Samma tema uttrycktes i Johan Samuelssons analyskategorier för illustratörernas inlämnade arbetsprover: precision, estetik och artkänsla. Mitt skrivande är ett försök att packa upp det som ligger i våra bedömningar och lyfta fram dess pedagogiska betydelse.

En konsekvens blir till exempel att den visuella presentationen av arterna skall vara vacker men inte utslätad eller insmickrande. Varje illustration skall vara vetenskapligt korrekt och samtidigt ha en viss värme i känsloläget, en sympati med den avbildade arten - själv gör jag ju detta med mina etternässlor och andra ogräs, så jag vet att det går.

Pedagogiskt men inte pekpinnemässigt

Varje uppslag i Nationalnyckeln kommer att utgöra ett visuellt landskap som är multimodalt komponerat av olika typer av grafiska element (beskrivande text, nycklar, artporträtt, linjetecknade detaljer, kartor, tabeller, diagram...)

Nyckelns rikhaltiga informationsinnehåll och dess både breda och fördjupande syften gör det nödvändigt att varje uppslag är pedagogiskt åskådligt och lättnavigerat, samtidigt som det är både omöjligt och olämpligt att försöka styra in läsarens blick i en enda förutbestämd bana, eller att rikta sig till en enda kunskapsnivå.

För artporträtten betyder detta att de för tillgänglighetens skull bör erbjuda en ren och klar (alltså i någon mån förenklad) presentation av artens utseende, samtidigt som presentationen måste vara så informationsrik att den aldrig släpper ifrån sig allt den har vid en första hastig anblick. Bilden skall vara läslig för nybörjaren och samtidigt skall där alltid finnas mer att fördjupa sig i, genom flera cykler in en process av livslångt lärande. Självklarheter kanske - jag tror att det som vi av erfarenhet tycker är bra illustrationer har just dessa egenskaper - men det skadar inte heller att artikulera den intuitiva förståelsen ett varv.

Artporträttens roll

Illustrationerna i Nationalnyckeln, framför allt artporträtten, skall

  • både informera och engagera
  • vara både sanningsenliga och vackra (intresseväckande, spännade)
  • både kunna fånga uppmärksamheten i förbifarten och kunna svara på fördjupade frågor

- återigen variationer på temat av integration mellan tanke och känsla, med sikte på den dubbla uppgiften hos populärvetenskapliga produkter att både sälja och undervisa.

Artporträtten som informationskälla måste kunna fungera som komplement till den information som finns i beskrivande text och nyckelkaraktärer, genom att

  • bilden ger en konkret visuell framställning av artens typiska gestalt och plastik (bilden ger information som texten inte kan ge)
  • bilden upprepar visuellt sådana karaktärer som texten ger i ord (text och bild förklarar och förstärker varandra)

Illustrationerna skall också vara skickligt utförda, utan att skickligheten som sådan drar uppmärksamheten till sig i första hand - manéret skall inte ställa sig framför de porträtterade arterna. Vad som upplevs som ett genomskinligt manér är dock alltid beroende av tidens kulturella vanor så som de anammas av den enskilda läsaren.

Enhet och mångfald

Graden av enhetlighet i den visuella utformingen, särskilt artporträtten, har varit föremål för en hel del uppmärksamhet. Någon form av enhetlighet måste självklart finnas mellan alla volymerna av Nationalnyckeln. Jag räknar med att sådant som format och logotyp kommer att designas på ett tidigt stadium och förbli konstant. Enbart detta kommer antagligen att ge produktserien en tillräckligt enhetlig framtoning. I fråga om artporträtten behöver man nog inte (för enhetlighetens skull) göra några större avsteg från redan tillämpade framställningar i bild av olika grupper av organismer. Nationalnyckelns sammanhållande karaktär bör ju dessutom ge uttryck för mångfaldens väsen.

Jag menar dock att ett artporträtt som framställer ett typexemplar frilagt mot neutral bakgrund är tydligare och mer pedagogiskt än ett artporträtt som utgörs av ett rektangulärt utsnitt av en bit miljö med den porträtterade organismen i centrum. Detta är alltså ett argument mot artporträtt i en naturfotografisk genre.

Mina invändningar mot fotografiet är

  • att motivet presenteras instängt i en stel rektangel
  • att motivet ofta blir visuellt infattat i en alltför distraherande omgivning (även om bakgrunden inte är brokig så associeras föremål och bakgrund till en enhet i kontrast mot den omgivande vita ytan)
  • att motivets simulerade närvaro därigenom blir mindre direkt; samt
  • att åtminstone naturfotot inte kan visa lika många aspekter samtidigt, på ett så ekonomiskt vis som krävs av en god artpresentation (mer ateljé-artade foto-grafiska metoder kan tänkas lösa detta)

Just för artkunskapsändamål tror jag att det finns en psykologisk poäng med illustrationsgenrer som simulerar objektets närvaro på boksidan (eller skärmen) gentemot genrer som simulerar ett fönster mot en omgivning någon annanstans.

Val av medium

Jag har tänkt en hel del över valet av tekniskt medium för artporträtten. Och samtidigt som jag alltså lägger fram argument mot användning av foton in situ som artporträtt, tror jag att man skall vara öppen för dagens och morgondagens digitala och foto-grafiska tekniker. En titt bakåt i historien ger argument för detta: det vi idag räknar som klassiker har alltid inkorporerat det bästa som den samtida tekniska utvecklingen haft att erbjuda (och antagligen därigenom bidragit till den tekniska mognadsprocessen). Långsiktigheten i projektet gör det också rimligt med en stor strategisk flexibilitet vad illustrationstekniken beträffar - liksom praktiska och ekonomiska hänsyn till vad som kommer att vara genomförbart.

nästa (utveckling av de sammanfattade synpunkterna)