Knölgröe - Poa bulbosa - Bulbous Meadowgrass. Vrångö 2005 - 2006

Ny säsong, 2006. Och i det här fallet kan det vara intresant att ordna bilderna efter växtsäsongen. Därför flyttar jag bilderna från förra året, med början fynddagen 19 maj 2005, längre ner på sidan. Första besöket i år, 23 april var det fixeringsbild. Men tittade man nära: jovisst fanns knölgröen kvar. Idag, 4 maj, synliga vippor - inte så vippiga än. Man får tänka på att våren varit sen. Jag räknade, gav upp - och räknade igen, med lokala markörer i form av snäckskalsbitar. Minst hundra plantor.

Poaceae

P. bulbosa på Öland

P. bulbosa på Sydkoster
 
Och här kommer fyndberättelsen: En morgontur till Vrångö 19 maj 2005 - egentligen för att titta på sandmaskrosor, men det var såpass mycket molnslöja att de ännu inte hade öppnat för dagen vid halv tio. Promenerade söderöver från sandgräsheden vid Nötholmen för att ge maskrosorna litet mer tid. På en av de små sandiga gräsplättarna längs stranden blommade ett gräs med vackra rödgröna vippor, detdär, äh-vad-hette-det, det vivipara, som jag har fotograferat på Öland. Ah, just det: knölgröe var det. När jag sedan visade mitt belägg för Erik fick jag uppgradera fyndet från "trevligt" till "sensationellt". Vanligt på Öland, men ytterligt ovanligt här i Västsverige. Längst ner några bilder senare på säsongen.
Så idag, 23 maj, har jag varit ut och visat knölgröen på plats för Birgitta Herloff och Erik Ljungstrand. Erik räknade till cirka 70 ex! Vad mera, han fick också ögonen på ett exemplar med en icke-vivipar vippa (som alltså hade tänkt sig att sätta frö som de flesta andra gräs brukar göra) - något som är botaniskt och geografiskt högst intressant.
Intrycket för övrigt idag var att medan nästa generation grönskade i vipporna, började bladen i tuvorna redan se vissnare ut än för några dagar sedan. Går man förbi här på högsommaren finns det troligen inte mycket att se av Poa bulbosa. Till sist: en liten teaterföreställning, repetition av upptäckandets glädje. Taget av Erik med min kamera.
Vid återbesök 6 juni hade de flesta vipporna lagt sig ner. De hade dock kvar ganska mycket av färgen. Nästa gång, 23 juni, däremot, låg där avbrutna halmfärgade strån - fortfarande med igenkännliga vippor, men på väg ut.
Eva Ekeblad 2005-2006