På resa
 |
 |
| Dehär två husen är ritade på varsin sida av samma papper i november 1953. Det gula huset har drag av det rappade hyreshus på Lärlingsgatan i Jönköping som vi bodde i. Det röda husets veranda och runda fönster är hämtade från mormors och morfars hus i Arboga. | These two houses are from the two sides of the same square of paper, painted in November 1953. The yellow house is a portrait of where we lived, and the red house, with its porch and round window is where Granny and Grandpa lived, in Arboga. |
|
 |
| Eftersom mormor och morfar bodde i Arboga och farmor och farfar i Baltak, så blev det många tågresor fram och tillbaka. Men det var tåget ner till kusinerna i Göteborg som gick genom en tunnel. | Both sets of grandparents lived in other places, so there were many journeys by train, those years before we had the black beetle-shaped Volvo. But it was the train down to my cousins in Göteborg that went through tunnels. |
 |
Dethär stora röda huset som jag ritade i mars -53 reste jag bara
till i fantasin: Turmien var namnet på mitt fantasirike, barnens land.
Pappa kallade nämligen mig och min lillasyster för turmarna: "Det
är dags för turmarna att gå och lägga sig" och sådär... Jag tror att
det inte särskilt vackra ordet kom från farfar: "ongtarmarna" - det
var ungarna, det.
This big red house from March -53 is a building in my makebelieve country, Turmia, which was the country of the children. Its name was derived from a home-made transformation of a dialectal and quite derogatory word for children - the transformation that my father used in the family was somehow a bit more playful... even though it was used for lumping us together when it was time to clean up or go to bed. |
Eva Ekeblad April 1997