Prinsessan och björnen En berättelse som måste ha flutit in i mina minnen av kasperteatern är Elsa Beskows bilderbok om Sessalätts äventyr. Den fanns bland mina böcker, och precis som i krig och kärlek använder boken alla medel för att dra in oss i spelet: på nästan varannan rad hade det sista rimordet utelämnats och luckan pockade på lyssnaren eller läsaren att fylla på. Elsa Beskow's story about the Adventures of Sessalätt is one narrative that must have flown into my memories of the puppet theatre. The tale was in my cherished little pile of picture books and by all means pulled the reader into the game: The rhymes on every other line are left out, calling for the listener or reader to fill in. Men poängen med äventyret skiljer sig litet från kasperteatern. Prinsessan irrar sig visserligen bort från sin faders trygga sida och möter en stor, stark, lurvig men snäll björn - men detta är när allt kommer omkring en tillfällig bekantskap. Hennes verklige äventyrskamrat är kungen själv, som nästan får dem båda utelåsta från slottsparken och bara räddar situationen genom att heroiskt klättra över muren, så att de med nöd och näppe hinner hem i tid till middagen, och den stränga drottningens bannor. The plot, however, is slanted in a slightly different way. Well, the princess strays from her father's side (in the wild woods) and encounters the huge, strong, but kind brown bear - but this is, after all, a temporary affair. Her real partner in the adventure is the king himself, who nearly gets both Sessa and himself locked out from the Royal garden, and barely manages (by heroically climbing the wall) to be back in time for a disciplined supper, supervised by the queen. Eva Ekeblad April 1997