Käringtanden blommade i september på den torra kullen som pryder gården här på Speldosegatan - jag tittade inte mycket längre bort än så, då i början. I november fanns det kvar gröna blad, och i maj kunde man se dem igen. Men det finns mycket frodigare exemplar av käringtanden ute i ängen på andra sidan gatan, och stora tuvor på den gamla avfarten - den började blomma där inte långt efter att jag satt upp de gröna bladen i maj. Nu, i slutet av juni, har de gott om fröskidor, just sådana som i januari stod att finna torra, grå och tomma, vridna i tät spiral.